Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Fjärde boken. Säckpipan - 7. Tur för en främling att bli bemärkt af denna fiskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Småningom lät han hufvudet sjunka ned, glömde
främlingen, visste icke längre af att något Gild-Holm-’Ur fanns
till, och allt försvann för honom i drömmeriets bottenlösa
djup. Gilliatt hade en afgrund: Déruchette.
En röst, som ropade honom, ryckte honom ur detta
grubbleriets mörker.
»Hallå, Gilliatt!»
Han kände igen rösten och lyfte upp blicken.
»Hvad är det, sieur Landoys?»
Det var verkligen sieur Landoys, som i sin faéton,
förspänd med hans lilla häst, höll på landsvägen, som går
ett par hundra fot från Bå de la Rue. Han hade stannat
för att hälsa på Gilliatt, men syntes ha mycket brådt.
»Stora nyheter, Gilliatt!»
»Hvad då?»
»På Les Bravées.»
»Hvad då?»
»Jag är för långt ifrån er för att kunna berätta det.»
Gilliatt ryste. .
»Skall miss Déruchette gifta sig?»
»Nej, långt därifrån.»
»Hvad menar ni?»
»Gå öfver till Les Bravées, så får ni veta det.»
Och sieur Landoys gaf sin häst en klatsch med piskan
och fortsatte sin väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
