Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Femte boken. Revolvern - 6. La Jacressarde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
möbler. Här och där i hörnen två eller tre madrasser med
upprispade var, som visade mera aska än halm. Här och
där en kruka och en skål tjänande till olika ändamål. En
kvalmig, vedervärdig stank.
Utom sin kommande och gående befolkning, som
bivuackerade på gården, hade La Jacressarde tre stadiga
hyresgäster: en kolhandlare, en lumpsamlare och en
guldmakare. Kolhandlaren och lumpsamlaren innehade hvar
sin madrass i första våningen; guldmakaren, kemisten,
1ogerade på vinden, som man, obekant af hvilken anledning,
hedrade med benämningen »vindsvåningen». I hvilken
vrå kvinnan låg, visste man inte. Guldmakaren var en
smula poet. Han bebodde alldeles under takpannorna
ett rum med en smal glugg till fönster och en stor stenspis,
ett gapande svalg, där vinden tjöt och dånade. Som
vindsgluggen saknade allt slags fönsterram, hade han
spikat öfver den ett stycke järnbleck, hvari han anbragt små
hål. Denna plåt släppte in litet dager men mycket köld.
Kolhandlaren betalade sin hyra med en säck kol då och då,
lumpsamlaren med ett mått säd i veckan åt hönsen,
guldmakaren betalade ingen hyra alls. Han brände i stället
upp huset bit för bit. Han hade från väggarna slitit det
lilla af panelningen, som ännu fanns kvar, och var
oupphörligt sysselsatt med att från väggar eller tak bända loss en
läkt eller ett bräde för att därmed elda under sin guldgryta.
På väggen, ofvanför lumpsamlarens usla bädd, såg man
två kolumner siffror, vecka för vecka uppritade af
lumpsamlaren med ett stycke krita, den ena kolumnen med
treor, den andra med femmor, allt eftersom sädesmåttet
kostade tre liarder eller fem centimer. »Kemistens»
guldgryta var en gammal kasserad bomb, af honom
upphöjd till rang, heder och värdighet af gryta, hvari han
gjorde sina blandningar. Förvandlingsprocessen
uppslukade alla hans tankar. Ibland talade han därom till
barfotingarna nere på gården, som skrattade åt honom. Han
sade då: »de där människorna äro fulla af fördomar».
Han hade föresatt sig, att han icke skulle dö, förrän han
slungat in de vises sten genom vetenskapens fönsterrutor.
Hans ugn slukade mycket bränsle; ledstången i trappan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
