Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Femte boken. Revolvern - 8. Karambolage mellan den röda och den svarta bollen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
»Er droska väntar därnere. Nu kan ni gå, Rantaine. »
Rantaine gick fram till trappan och började klättra
utför den.
Båten hade lagt till vid det sista trappsteget, just på
det ställe där kustvakten fallit uti. :
Under det han såg Rantaine ramla i väg utför trappan,
mumlade Clubin för sig själf:
»Den hederlige nummer sexhundranitton! Han trödde
sig ensam, Rantaine trodde, att det bara var de båda.
Jag ensam visste, att vi voro tre.»
I detsamma fick han se kustvaktens tub ligga vid sina
fötter. Han tog upp den. Ljudet af årslag lät höra sig
på nytt. Rantaine hade hoppat i båten, som genast lade
ut från land.
Då den kommit ett litet stycke från stranden, reste
Rantaine sig plötsligt upp i båten och ropade med ohyggligt
vanställda drag och knuten hand: _
»Hah, så har då djäfvulen själf sammansvurit sig med
det packet!»
Några ögonblick därefter hörde Clubin, där han stod
på klippspetsen med tuben riktad på båten, följande med hög
och tydlig röst uttalade ord:
»Sieur Clubin, ni är en hedersman, men ni får inte ta
illa upp, att jag skrifver till Lethierry och underrättar
honom om saken. Här i båten är en matros från Guernesey,
som tillhör Tamaulipas” besättning och som heter Ahier
Tostevin. Han återvänder till S:t Malo vid Zuelas nästa
resa och kommer då att intyga, att jag för mess Lethierrys
räkning lämnat er tretusen pund sterling.»
Det var Rantaines röst. ’
Clubin var en man, som aldrig gjorde en sak endast
till hälften. Orörlig som kustvakten och stående på
samma plats som han, med ögat i tuben, lämnade han icke
ett enda ögonblick båten ur sikte. Han såg den försvinna
i sjöarna, dyka upp igen, närma sig skeppet, lägga till, och
kunde några ögonblick därefter urskilja Rantaines resliga
gestalt på Tamaulipas’ däck.
Då båten blifvit upphissad ombord och fastgjord i
dävertarna, brassade Tamaulipas fullt. En frisk bris sprang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
