Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Sjätte boken. Den druckna rorgängaren och den nyktra kaptenen - 4. Kapten Clubin visar alla sina utmärkta egenskaper - 5. Clubin sätter kronan på verket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172:
Ögonblicket därpå sprang han akterut.
»Kapten!»
»Nå, hvad är det nu?»
»Lägg om rodret!»
»Hvarför? »
»Jag är fullkomligt säker på att jag strax framför oss
såg en mycket hög klippa. Det är Stora Hanois.»
»Hvad ni tagit för en klippa var nog bara en tätare
tjocka. »
»Det är Stora Hanois. För Guds skull, lägg om rodret!»
5.
Clubin sätter kronan på verket.
Man hörde ett brakande. Ett fartyg körande upp
på ett grund ute i öppna hafvet är ett af de hemskaste ljud
man kan tänka sig. Durande tvärstannade.
Flera af passagerarna föllo af stöten omkull och rullade
utåt däcket.
Guerneseyaren sträckte upp händerna mot himmelen
och utropade:
»På grund på Hanoisskäret! Jag sa’ ju det!»
Ett långt utdraget skrik.
»Vi äro förlorade!»
Clubins stämma, kort och bestämd, öfverröstade
skriket.
»Tyst! Ingen är förlorad.»
Imbrancams svarta gestalt, naken ända till midjan,
stack i detta ögonblick upp genom luckan till
maskinrummet.
Negern sade i lugn ton:
»Kapten, vattnet strömmar in. Elden under pannan
slocknar snart.»
Det var ett förfärligt ögonblick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
