Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Sjunde boken. Det är oförsiktigt att ställa frågor till en bok - 3. Fresta icke bibeln!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106:
framkalla hos honom, var en omärklig rynkning af
ögonbrynen.
Doktor Jaquemin Hérode gick fram och hälsade på
honom och erinrade därpå i några enkla men af hög
själfkänsla genomträngda ord om sin nyligen skedda befordran
och sade, att han kommit för att enligt vedertaget bruk
för öns notabiliteter och i främsta rummet för mess
Lethierry presentera sin efterträdare i ämbetet, den nya
kyrkoherden i S:t Sampson, reverend Joé Ebenezer Caudray,
hädanefter mess Lethierrys själasörjare.
Déruchette steg upp.
Den unga prästen bugade sig.
Mess Lethierry betraktade herr Ebenezer Caudray
och mumlade mellan tänderna: »dålig sjöman.»
Grace satte fram stolar, de båda prästerna slogo sig
ned nära bordet.
Doktor Hérode började ett »speech». Det hade
kommit till: hans kunskap, att en beklaglig händelse inträffat.
Durande hade lidit skeppsbrott. Han hade i sin egenskap
af själasörjare kommit för att meddela tröst och råd.
Detta skeppsbrott var visserligen en olycka, men på samma
gång äfven en lycka. Låt oss lägga handen på hjärtat
och pröfva oss själfva. Voro vi icke uppblåsta af
medgången? Seglatsen på lyckans haf är farlig, och man får
icke se olyckorna endast från den mörka sidan.
Herrans vägar äro outgrundliga. Mess Lethierry var nu
visserligen ruinerad, men han borde komma ihåg, att
rikedomen är en beständig fara. Man har falska vänner,
fattigdomen aflägsnar dem och man står ensam. Solus
eris. Durande inbragte, sades det, tusen pund sterling om
året. Det var tydligen för mycket för en vis man. Låtom
oss undfly frestelserna, låtom oss förakta guldet, låtom
oss med tacksamhet mottaga fattigdomen och
ensamheten. Ensligheten är full af gyllene frukter. Herrens nåd
flödar där rikligen. Det var i ödemarken som Aja, när han
vallade sin fader Sebeons åsnor, träffade på de varma
källsprången. Låtom oss icke vara upproriska mot försynens
outgrundliga rådslut. Den heliga mannen Job såg efter
allt sitt elände sina rikedomar tillväxa. Hvem visste, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
