Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Första boken. Skäret - 4. Förberedande lokalundersökning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
för hjulhusen. Öfverallt eljest i passet skulle de ofelbart
blifvit krossade.
De båda inåt sundet vända klippfasaderna voro hemska
att skåda. Då forskaren i den vattenöken, som kallas
oceanen, kommer till de okända ting hafvet gömmer, antar allt
för hans öga öfverraskande och vanskapliga former. Hvad
Gilliatt från sin plats högt på vraket kunde öfverskåda af
passet, väckte hans fasa. Man ser ofta i oceanens
granitklyftor sällsamma permanenta figurationer af skeppsbrottet.
Douvrepasset hade sin, och den var förfärlig. Stenens
oxidering hade här och där på bergväggen framkallat
rodnader, som sågo ut som stora fläckar af lefradt blod. Det var
liksom den blodiga utsvettningen från ett slakthus. Den
skrofliga hafsklippan, som blifvit färgad olika, på det ena
stället af de metalliska amalgamernas dekomposition, på
ett annat af mögel, visade här och där otäcka purpurröda
fläckar, misstänkta gröna ställen, ljusrödt stänk, hvilket
allt framkallade tanken på blodsutgjutelse och förstörelse.
Man trodde sig se den ännu icke torkade väggen i ett rum,
där ett mord blifvit begånget. Det var som om en förfärlig
massaker på människor här lämnat sina spår efter sig; den
lodräta klippan bar liksom prägeln af hopade dödskval.
På somliga ställen syntes blodet ännu rinna i strömmar,
väggen var våt, och man tyckte sig icke kunna sätta
fingret på den utan att bloda ned det. VWVid foten af de båda
parallella klippväggarna sågos kringströdda vid
vattenbrynet, under vågen eller torra i urkolkningarna, ofantliga
runda kiselstenar, somliga scharlakansröda, andra svarta
eller violetta, med utseende af inälfvor; man trodde sig se
friska lungor eller ruttnande lefrar. Det var som om
jättemagar där blifvit utstjälpta. Långa röda trådar, som man
kunnat taga för några hemska sippringar, drogo sig
ofvanifrån och nedåt utför granitväggens hela höjd.
Sådana scenerier äro icke ovanliga i hafvets grottor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
