Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Första boken. Skäret - 5. Ett ord om elementens hemliga samverkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
d’Urvilles häpnad. Under de tropiska orkanerna svälla på
oceanen upp verkliga bölder, och hafvet blir så ohyggligt,
att vildarna fly för att slippa se det. Polarstormarna äro
af helt annan natur; de äro bemängda med isnålar, och
dessa nordanstormar, som äro omöjliga att inandas, komma
rusande med sådan fart, att de kasta tillbaka eskimåernas
” slädar. Andra vindar äro brännheta. Sådan är Afrikas
simun, Kinas tyfon och Indiens samiel. Simun, Tyfon,
Samiel — man tycker sig nästan höra namnen på demoner.
De smälta bergtopparna: en orkan har förglasat vulkanen
Tolucca. Denna heta vind, en bläckfärgad stormhvirfvel,
som störtar sig öfver de scharlakansröda molnen, har gifvit
anledning till yttrandet i Veda: »Där kommer den svarta
guden för att stjäla de röda korna.»Man anar i alla dessa
fakta det elektriska mysteriets inverkan.
Vinden är full af denna mystär. På samma sätt hafvet.
Äfven det är sammansatt; under sina vattenvågor, som
man ser, har det sina kraftvågor, som man icke ser. Det
är sammansatt af allt möjligt. Af alla kaotiska massor är
hafvet det odelbaraste och djupaste.
Må man försöka att göra sig reda för detta kaos, så
ofantligt att det nästan blir ett enahanda. Det mottager
allt i sitt sköte, är en reservoar för befruktningarna, en
smältdegel för ombildningarna. Det samlar och sprider, det
hopar och utsår, det uppslukar och skapar. Det mottager
alla jordens afflöden och lägger dem på hög. Det är solidt
i isberget, flytande i böljan. Som materia är det massa
och som kraft abstraktion.. Det utjämnar och
sammanparar fenomenen. Det blir enkelt genom det oändliga i sin
sammansättning. Det är genom blandning och
uppgrumling som det kommer till genomskinlighet. Den lösbara
mångfalden uppgår i dess enhet. Det har så många
element, att det blir identiskt med dem; en af dess droppar
är helt och hållet det själft. Emedan det är fullt af
stormar, blir det jämvikten. Platon såg sfärerna dansa; det
låter underbart men är dock fullkomligt visst, att i det
ofantliga jordomloppet omkring solen är oceanen med sin ebb och
flod jordklotets balanserstång.
I ett enda af hafvets fenomen äro alla dess fenomen
när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
