Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Första boken. Skäret - 7. Ett rum för den resande själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Måhända fanns det i detta klippstycke någon
urholkning.
Ett hål att krypa in i, Gilliatt begärde ingenting mera.
Men hur komma upp på platån, hur klättra uppför
denna lodräta vägg, tät och blankslipad som en kiselsten,
till halfva sin höjd betäckt med klibbigt vattensilke och
med det hala utseendet af en såpad yta?
Det var minst trettio fot från Durandes däck upp till
platån. _
Gilliatt tog ur sin verktygslåda fram tåget med knutarna,
hakade det med kroken fast vid sin svältrem och började
klättra uppför lilla Douvre. Ju högre upp han kom, desto
svårare blef uppstigandet. Han hade glömt att ta af sig
skorna, hvilket icke litet hindrade hans rörelser, och det var
icke utan möda han kom upp på toppen. Lyckligt och väl
där, reste han sig upp; det var knappast mera utrymme än
för hans båda fötter. Att göra denna plats till sitt logi
föll sig svårt; ett pelarhelgon skulle nöjt sig med det,
Gilliatt, som hade större anspråk, ville ha något bättre.
Lilla Douvre lutade sig fram mot systern, hvarigenom
det på afstånd såg ut som om hon bugade sig för henne; och
afståndet mellan de båda klipporna, som nere vid foten var
en tjugu fot, var vid toppen icke mer än åtta eller tio.
- Från den punkt, dit Gilliatt klättrat upp, kunde han
tydligare urskilja klippblåsan, som till en del betäckte
platån på stora Douvre.
Denna platå höjde sig minst tre famnar öfver hans
hufvud.
Ett bråddjup skilde honom från den.
Lilla Douvres bergvägg, som svängde inåt, undandrog
sig hans blickar.
Gilliatt löste tåget med knutarna, mätte hastigt med
blicken afståndet och kastade änterhaken upp på
plattformen. Haken skrapade mot klippan men släppte, och
tåget med haken i ändan föll ned under Gilliatts fötter och blef
hängande utefter Lilla Douvres vägg.
Gilliatt gjorde om kastet och siktade denna gång på
granitpuckeln, där han såg sprickor och refflor.
Kastet var så skickligt gjort, att haken fastnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
