Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Första boken. Skäret - 11. En upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
färger, största delen blodröda; några, som voro öfverdragna
med ludna och klibbiga alger, liknade stora gröna
mullvadar, som gräfde i klippan.
Flera af dessa grottor slutade plötsligt som ett
bakugnshvalf. Andra, som utgjorde artärer i ett mystiskt ådernät,
sträckte sig i svarta och slingrande gångar djupt in i
klippan. Det var afgrundens gator. Som dessa gångar
oupphörligt trängde ihop sig, kunde en människa icke komma
fram där. Vid skenet af blosset såg man endast svarta,
fuktiga väggar.
En dag under ebbtiden hade Gilliatt trefvat sig in i en
af dessa rämnor. Det var en lugn och vacker solskensdag;
ingen tillstötande händelse, som kunde öka risken, var att
befara från hafvets sida. ’
Det var, som vi redan nämnt, två behof, som drefvo
Gilliatt till dessa upptäcktsfärder: sökandet efter
vrakspillror, som kunde bli honom till nytta vid bärgningsarbetet,
och efter krabbor och hummer för hans uppehälle.
Musselfångsten började bli klen vid Douvreskäret.
Rämnan var trång och det var nästan omöjligt att
komma in där. Gilliatt såg ett skimmer af dagsljus längst
bort i gången; han gjorde sig så smal som möjligt, slingrade
sig efter bästa förmåga och trängde fram så långt han kunde.
Han befann sig utan att ana det inne i just samma
klippa, på hvars spets Clubin ränt upp med Durande.
Gilliatt befann sig rakt under denna spets. HKlippan,
utvändigt brant och otillgänglig, var invändigt urholkqd.
Den hade gallerier, brunnar och kammare som en egyptisk
konungagraf. ’Det var en af de mest invecklade bland d_e
labyrinter, som hafvet, denna outtröttliga sappör och
minör, utgräfver och spränger. Förgreningarna af denna
jordvåning under hafvet stodo antagligen i förbindelse
med det ofantliga vattnet utanför genom mer än en utgång,
af hvilka somliga gapade i vattenbrynet, andra lågo som
osynliga trattar längre ned på djupet. Det var just på
detta ställe som Clubin kastat sig i hafvet; men det visste
icke Gilliatt. .
I denna krokodilhåla, där dock visserligen inga
krokodiler voro att frukta, kröp, slingrade och krälade Gilliatt sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
