Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Andra boken. Arbetet - 3. Gilliats mästerverk kommer Lethierrys till hjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
en knippa, som var fäst vid en enda kabel och kunde styras
af en enda hand. En hake och en dotkopp, genom hvars
hål denna sista kabel löpte, fulländade apparaten och
kunde, när så behöfdes, äfven tjäna som bromsmaskin.
Denna kombination tvang de fyra tacklen att arbeta
tillsammans och höll som en verklig tygel på de hängande
krafterna, som ett dynamiskt roder i handen på styrmannen vid
denna operation hela hissverket i jämvikt. Det högst
sinnrika sätt, hvarpå detta ändtackel var anordnadt, hade
några af de förenklade egenskaper, som nu utmärka det
Westonska tacklet och Vitruvius’ polyspaston fordomdags.
Gilliatt hade tänkt ut detta, ehuru han hvarken kände
Vitruvius, som icke fanns till längre, eller Weston, som
icke fanns till ännu. ”Trossarnas längd omväxlade efter den
olika lutningen hos bjälkarna och afhjälpte i någon mån
denna olikhet. ”Trossarna voro farliga, emedan de kunde
springa, kättingar skulle varit bättre, men de skulle löpt
illa i taljorna.
Allt detta, fullt af brister, men gjort af en enda man,
var förvånande.
För öfrigt göra vi afsiktligt denna förklaring så kort
som möjligt. Man fattar lätt, att vi utelämna en mängd
detaljer, som skulle göra saken klar för fackmännen men
dunkel för alla andra. _
Spetsen af ångarens skorsten gick upp mellan de båda
midtbjälkarna.
Gilliatt hade, utan att ana det, som en omedveten
plagiator efter tre seklers förlopp gjort om Salbrismurarens
maskineri, ett primitivt och inkorrekt maskineri och
fruktansvärdt farligt för den, som vågade handtera det.
Låt oss här framhålla, att till och med de gröfsta brister
icke hindra en mekanism att arbeta tämligen bra. Den
haltar, men den går. Obelisken på S:t Petersplatsen i
Rom har blifvit uppförd mot alla statikens regler. Czar
Peters stora kaross var konstruerad på sådant sätt, att det
såg ut som om den skulle välta för hvarje steg, men rullade
gjorde den i alla falll Hur oformligt var icke
vattenuppfordringsverket i Marly! Allt var där vindt och snedt,
hvilket icke hindrade det att ge Ludvig XIV att dricka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
