Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Andra boken. Arbetet - 5. Sub umbra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
är natten. Denna triassa af lager på lager trycker på
människan.
Denna sammanblandning af alla mystärer på en gång,
världsbyggnadens likaväl som människoödets, öfverväldigar
alldeles människans hjärna.
Mörkrets tryck verkar på motsatt sätt på olika slags
själar. I natten känner människan igen sin egen
ofullständighet; hon ser mörkret och känner skröpligheten: den svarta
natthimmeln är den blinda människan. Ansikte mot
ansikte med natten sjunker hon ihop, faller på knä, kastar sig
framstupa, kryper för att gömma sig i ett hål eller söker sig
vingar. Nästan alltid vill hon fly undan för denna
oformliga skepnad, som är det okända; hon frågar sig själf hvad
det är för slag, hon darrar, hon böjer sig, hon har intet svar
att ge. Stundom händer äfven, att hon vill gå dit.
Gå hvart?
Dit.
Dit? Hvad är det?
Denna nyfikenhet är tydligen en nyfikenhet på den
förbjudna frukten, ty åt detta håll äro alla broar omkring
människan upprifna. Det finns intet brohvalf öfver det
oändliga. Men det förbjudna lockar, ty det är afgrunden;
dit foten icke kan gå, kan blicken tränga, där blicken
stannar, kan tanken fortsätta. Det finns ingen människa,
hennes krafter må vara aldrig så svaga och otillräckliga,
som icke försöker. Människan står, alltefter sin natur,
forskande eller häpen inför natten. Somligas. synkraft
inskränker och hoptränger den, andras vidgar den. Men
alltid är det ett dystert skådespel, ty det obestämbara
blandar $sig därmed.
Är natten klar, så är det ett djup af mörker, är natten en
ovädersnatt, så är det ett djup af töcken. Det oändliga
både tillsluter och öppnar sig; tillslutet för undersökningen,
är det öppet för gissningen. Otaliga ljuspunkteringar göra
det bottenlösa mörkret ännu djupare: diamanter, stjärnor,
solar, konstaterade kroppar i det okända, skräckinjagande
utmaningar till människan att komma och känna på all
denna ljusglans. Det är skapelsens mätstänger i det
oändliga, det är märken betecknande afstånden, där det icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
