Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Tredje boken. Striden - 3. Förklaring öfver det af Gilliatt hörda bullret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
vågorna; luften är elektrisk, vattnet fosforiskt.
Sjömännen känna sig förvirrade. Detta ögonblick är i synnerhet
farligt för järnfartygen; deras järnskrof kan förorsaka
missvisningar af kompassen och störta dem i fördärfvet.
Det var på detta sätt som den transatlantiska ångaren
Iowa gick till botten.
För dem, som äro förtrogna med hafvet, är dess
utseende i dylika ögonblick sällsamt; man kunde nästan säga,
att det både fruktar och längtar efter cyklonen. Med
vissa parningar, för öfrigt ifrigt åtrådda af naturen,
förhåller det sig på samma sätt. Lejoninnan under
parningstiden flyr undan för lejonet. Hafvet har också sin
kärleksglöd, däraf dess darrning.
Stunden för den förfärliga förmälningen är inne. Denna
förmälning, liksom de romerska kejsarnas fordomdags,
firas med människooffer. Det är en bröllopsfest kryddad
med sjöolyckor.
Därbortifrån, från den ofantliga vidden, från de
ointagliga latituderna, från ödemarkernas gråa horisont,
från den gränslösa frihetens djup, komma emellertid
vindarna.
Gifven akt, dagjämningsstormen är här!
En storm är en komplott. Den forntida myten såg
öfverallt. i den stora, utbredda naturen, och blandade med
den, dunkla personligheter skymta fram. Eolus håller
råd med Boreas. Elementen måste stå i samförstånd
med hvarandra; de fördela rollerna mellan sig. Man har
vågen, molnet och det elektriska fluidet att sätta i
rörelse; natten är en bundsförvant, man måste begagna dess
hjälp. Man har kompasser att missrikta, fyrar att släcka
och maskera, stjärnor att dölja; man måste försäkra sig
om hafvets medverkan. Hvarje storm föregås af ett
oredigt sorl af röster; det är orkanerna, som hviska
bakom horisonten.
Det är detta man i mörkret hör på långt håll, medan det
skrämda hafvet tiger.
Denna fruktansvärda hviskning hade Gilliatt hört.
Fosforesceringen hade varit den första varningen; detta
sorl af röster var den andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
