Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Tredje boken. Striden - 6. Bataljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
slukats af vågen, men fortfor att elda på och röka;
molndukar fladdrade, man trodde sig se fanor vaja. Midt
på hafvet i ett omhölje af blodröda moln syntes, orörlig,
ogenomtränglig för de elektriska gnistorna, en tät
töckenkärna, ett slags ohyggligt foster i stormens buk.
-Plötsligt kände Gilliatt en vindstöt, som luggade
honom ganska ordentligt; tre eller fyra stora regndroppar
slogo ned omkring honom på klippan; därpå hördes en ny
åskskräll; det började blåsa.
Mörkrets väntan hade nu nått höjdpunkten; den första
åskskrällen hade satt hafvet i rörelse, den andra kom
molnväggen att rämna från ofvan till nedan, och rämnan blef en
öppen mun, från hvilken regnet forsade.
Ögonblicket var förfärligt.
Störtregn, orkan, hväsande blixtar, skyhöga vågor,
fräsande skum, brakande åskskrällar, ursinniga vridningar
och slingringar på himmel och vatten, hesa skrik och tjut
och hvinande läten, alltsammans på en gång. Stormens
odjur voro lössläppta.
Vindens dån liknade åskans; regnet föll icke, det
störtade hejdlöst ned.
För en stackars människa, som i likhet med Gilliatt
med en lastad båt befann sig i ett klippsund ute på öppna
hafvet, kunde icke gärna finnas en hotfullare belägenhet.
Faran från springfloden, öfver hvilken Gilliatt segrat,
var ett intet i jämförelse med faran från stormen. Hans
ställning var följande:
Gilliatt, omkring hvilken allt var en gapande afgrund,
demaskerade i sista minuten och inför den yttersta fara en
väl beräknad strategisk plan. Han hade förlagt sin
stödjepunkt midt i fiendens läger: han hade gjort skäret till sin
bundsförvant; Douvreklippan, förut hans motståndare,
var nu hans sekundant i denna ofantliga duell; Gilliatt hade
gjort henne sig underdånig. Af denna graf hade Gilliatt
skapat sig en fästning; han hade förskansat sig inom dessa
hafvets fruktansvärda gamla murar. Han var där
blockerad men på samma gång skyddad bakom sina murar; med
ryggen stödd mot klippan bjöd han stormen spetsen.
Han hade barrikaderat sundet, denna vågornas gata; det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
