Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Tredje boken. Striden - 6. Bataljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
som om en hydra krossats mot detta block af klippor och
timmer; ännu i dödsryckningarna spred hon förödelse
omkring sig; hon tycktes haka sig fast vid klippan och
bitas. Skäret skakades i sina grundvalar; ett vilddjurs
rytande blandades därmed. Skummet liknade spotten från
en leviatan.
När skummet sjunkit tillbaka, visade sig den anställda
förhärjningen; den sista stormlöpningen hade gjort verkan,
denna gång hade vågbrytaren fått sig en bräcka. En
lång och grof bjälke, som slitits lös ur den främre barriären,
hade blifvit slungad öfver den bakre och fallit ned på den
öfver passet utskjutande klippa, som Gilliatt ett ögonblick
valt till sin plats under striden. Lyckligtvis hade han
icke efter sitt senaste arbete stigit upp dit igen. i så fall
skulle han blifvit dödad på fläckeh.
I denna bjälkes fall förekom en egendomlighet, som
hindrade den från att alls studsa och därigenom räddade
Gilliatt från att träffas af dess rikoschetteringar och
motslag; det blef honom till och med, såsom vi strax skola få
se, till nytta på ett annat sätt.
Mellan den utskjutande klippan och passets inre brant
fanns ett mellanrum, ett stort gap, till formen liknande
skåran af en yxa eller den öppning, som åstadkommes af en
- indrifven kil. Den af brottsjön i luften slungade bjälken
hade i fallet med ena ändan kilats in i detta gap, som däraf
vidgats.
Gilliatt fick en idé: att tynga ned den andra ändan.
Bjälken, som med ena ändan satt fast i klippspringan
den förstorat, reste sig därur som en rak arm. Denna arm
var utsträckt parallellt med passets inre fasad, och
afståndet mellan dess fria ända och bergväggen kunde vara
omkring en half meter ett lagom afstånd för det arbete, som
skulle utföras. Gilliatt klamrade sig med händer, knän och
fötter fast vid bergväggen och satte axlarna under den
ofantliga häfstången. Bjälken var lång, hvilket icke
obetydligt ökade bändningens verkan. HKlippstycket var
redan rubbadt i sina grundvalar; det oaktadt måste Gilliatt
fyra särskilda gånger bända och trycka af alla krafter;
håret drypte lika mycket af svett som af regnet. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
