Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Tredje boken. Striden - 6. Bataljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
Gilliatt kände hvad en general skulle känna, som såge
sitt avantgarde tillbakadrifvet.
Den andra bjälkbarriären stod emellertid emot den
våldsamma stöten, ty den var synnerligen starkt förbunden
och stöttad. Men den upprifna dammen var i vågornas
våld, som än slungade den från sig, än åter fattade i den;
förbindningarna hindrade den att upplösas och läto den
behålla hela sin volym, och de goda egenskaper Gilliatt
gifvit den som försvarsvapen gjorde den nu till ett utmärkt
förstörelseverktyg; ifrån att ha varit sköld blef den klubba.
Dessutom var den öfverallt besatt med hvassa splittror;
bjälkspetsar stucko ut öfverallt, den var liksom betäckt
med tänder och sporrar. Intet stötvapen kunde vara
fruktansvärdare och mera ägnadt att handteras af stormen.
Dammen var projektilen och hafvet katapulten.
Stötarna följde på hvarandra med ett slags tragisk
regelbundenhet. Gilliatt stod tankfull bakom denna af
honom barrikaderade post och hörde hur döden bultade
på för att bli insläppt.
Han tänkte med bitterhet, att hade det icke varit
för denna olycksaliga af vraket kvarhållna skorsten, skulle
han i detta ögonblick och alltsedan morgonen befunnit sig
på Guernesey, med båten i godt förvar och maskinen
bärgad.
Hvad han fruktat inträffade; genombrytningen ägde
rum. Det var som en dödsrossling. Hela timmerverket
i båda gallerfördämningarna, bildande en enda
sammangyttrad massa af krossade bjälkar och plankor, störtade sig
slungad af en brottsjö, mera liknande en vattenpelare än
en våg, mot stenbarriären som ett kaos mot ett berg och
stannade där. Det var nu endast ett vildt, intrassladt
snår af stockar, som väl släppte igenom vågorna men
ännu pulveriserade dem till skum. Denna besegrade
fästningsvall kämpade ännu i döden som en hjälte. Hafvet
hade krossat honom; han krossade nu i sin tur hafvet; fallen
stred han ännu; klippbarriären, som själf aldrig kunde
rygga, höll fast honom i foten. Passet var, som vi förut sagt,
mycket smalt på denna punkt; den segrande brottsjön
hade” trängt tillbaka och i vild oordning staplat upp hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
