Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Tredje boken. Striden - 6. Bataljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331
strömmar af elektricitet, som Piddington kallar
blixtkaskaden. Det är i detta ögonblick som i den svartaste delen
af molnet visar sig, man vet icke hvarför, kanske för att
speja på den allmännna förskräckelsen, denna cirkel af ett
blått sken, som de gamla spanska sjömännen kallade
»stormögat», el ojo de tempestad. Detta hemska öga hvilade
på Gilliatt.
Gilliatt å sin sida betraktade äfven molnet. Nu lyfte
han upp hufvudet; efter hvarje yxhugg rätade han stolt ut
sig. Han var eller tycktes vara alltför förlorad, för att han
icke skulle känna sig stolt. Förtviflade han? Nej. Inför
stormens yttersta raseri var han lika försiktig som djärf.
Han satte endast foten på de säkraste delarna af vraket;
han vågade och sparade sitt lif på en gång. Äfven han
hade nu nått sin paroxysm; hans kraft var tiodubblad, hans
dödsförakt var omätligt. Hans yxhugg dånade som
utmaningar. Han tycktes ha vunnit i lugn hvad stormen
förlorat. En patetisk strid. Å ena sidan det outtömliga, å
andra sidan det outtröttliga. Det gällde hvem som först
skulle få den andre att släppa sitt tag. Molnen bildade
förfärliga gorgonhufvuden, alla möjliga skräckbilder
visade sig, regnet kom från vågorna, skummet kom från
molnen, stormens fantomer gjorde de galnaste krumbukter,
flammande meteoransikten döko upp och försvunno igen,
och mörkret blef efter dessa försvinnanden vederstyggligt;
det var nu ett enda strömmande och ösande och från alla
håll på en gång; allt jäste och sjöd, mörkret i massa kokade
öfver; de söndertrasade, askgrå hagelmolnen syntes gripna
af ett slags dansyra och svängde om ursinnigt; i luften
hördes ett smattrande som af torra ärter skakade i ett
såll; de af Volta observerade motsatta elektriciteterna
kastade från moln till moln sina ljungeldsbollar, de långt
utdragna, aldrig upphörande åskskrällarna voro förfärliga,
blixtarna blefvo allt närgångnare och kommo Gilliatt inpå
lifvet. Han tycktes förvåna afgrunden. Han kom och
gick på den vacklande Durande, skakande dess däck vid
hvarje steg han tog, bultande, huggande, klyfvarde,
skärande, med yxan i handen, gulblek i blixtarna, med håret i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
