Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Fjärde boken. Hindrets dubbelbottnar - 2. Vidundret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
stelnar till monster. Stycken af nattmörker utgå från
detta block, immanensen, slitas sönder, skiljas, rulla, sväfva,
kondensera sig, låna af den omgifvande nattsvartheten,
undergå okända polarisationer, få lif, göra sig en kropp af
mörkret och en själ af pestämnet och gå som ohyggliga
nattspöken genom skapelsen. Det är som om mörkret
förvandlats till vilddjur. I hvad syfte? För hvad ändamål?
Eviga, ständigt återkommande fråga!
Dessa djur äro lika mycket fantomer som monster.
De äro på en gång bevisade och omöjliga att bevisa; att
vara till är deras faktum, att icke vara till skulle vara deras
rättighet. De äro dödens amfibier, deras osannolikhet
gör deras tillvaro invecklad; de sväfva på gränsen mellan
människovärlden och chimärvärlden. Du bestrider
vampyrens tillvaro, och pieuvren uppträder. Deras krälande
massa är en visshet, som rubbar vår tillförsikt;
optimismen, som dock är den sanna världsåsikten, nästan
förlorar fattningen inför dem. +De äro den yttersta synliga
punkten i de svarta cirklarna. De beteckna öfvergången
från vår verklighet till en annan; de synas tillhöra denna
början af förfärliga väsen, som drömmaren dunkelt
skymtar genom nattens källarglugg.
Dessa serier af vidunder, som sträcka sig först i det
osynligas och därpå i det möjligas värld, ha varit anade, ja
kanske äfven skådade af den stränga extasen och den
genomträngande blicken hos magerna och filosoferna. Däraf
gissningen om ett helvete; den onda anden är det osynligas
tiger. Själarnas vilddjur har för människosläktet målats
med eldfärger af två visionärer, af hvilka den ene kallar sig
Johannes, den andre Dante.
Om mörkrets kretsar verkligen fortgå i oändlighet,
om den ena länken följer på den andra, om"’denna kedja,
på hvilken vi för vår del äro fast beslutna att tvifla,
verkligen finnes till, så är det visst, att pieuvren i kedjans ena
ända är beviset för satan i den andra. Det är visst, att den
elake i den ena ändan bevisar elakheten i den andra.
Hvarje otäckt djur, liksom hvarje pervers intelligens,
är en sfinx. En förfärlig sfinx, som förelägger o$s den
förfärliga gåtan, det ondas gåta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
