Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Fjärde boken. Hindrets dubbelbottnar - 3. En annan form af striden i afgrunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
döfva sitt rof. Han griper det, därpå väntar han så länge
som möjligt.
Gilliatt höll sin knif i beredskap. Sugningarna
tilltogo i styrka.
Han betraktade pieuvren, som å sin sida betraktade
honom. ’
- Plötsligt lösgjorde djuret från klippan sin sjätte
tentakel och slungade den som en lasso mot Gilliatt för att
fånga hans vänstra arm. På samma gång sträckte det
med en hastig rörelse fram hufvudet. En sekund till, och
pieuvrens mun skulle tryckt sig mot Gilliatts bröst.
Gilliatt skulle, utsatt för denna starka blodsugning och med
bakbundna armar, fått sätta till lifvet.
Men Gilliatt vakade. Bespejad, spejade han tillbaka.
Han undvek tentakeln, och i samma ögonblick djuret
skulle bita sig fast i hans bröst, slog hans väpnade hand
ned öfver det.
Det blef två konvulsiviska rörelser i motsatt riktning,
pieuvrens och Gilliatts.
Det var som en strid mellan två ljungeldar
Gilliatt stötte spetsen af sin knif i den platta, klibbiga
massan, vred den blixtsnabbt i en cirkel omkring de
båda ögonen och ryckte ut hufvudet som man rycker ut
en tand. . ,
Allt var förbi.
Hela djuret föll.
Det såg ut som ett lossnande linnebandage. Då
luftpumpen var förstörd, rusade luften tillbaka; de fyrahundra
koppglasen släppte på samma gång klippan och
människan, trasan sjönk till bottnen.
Gilliatt, ännu andfådd efter striden, kunde bland
stenarna vid sina fötter urskilja två oformliga gelémassor,
hufvudet på ena sidan och det öfriga på den andra. Vi säga
med flit det öfriga, ty man kan icke kalla det kroppen.
Fruktande att tentaklerna i dödskampen kunde åter
hugga sig fast vid honom, drog Gilliatt sig undan, så att de
icke kunde nå honom.
Men djuret var fullkomhgt hflost
- Gilliatt fällde igen sin knif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
