Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Fjärde boken. Hindrets dubbelbottnar - 5. I det afstånd, som skiljer sex tum från två fot, kan döden inrymmas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
set, hissa segel och styra kurs på S:t Sampson. Den
lätta sydostvind, som blåste, var just den vind han behöfde.
Man befann sig i början af maj, dagarna voro långa.
Då Gilliatt från sina ströftåg bland klipporna med
någorlunda stillad hunger kom tillbaka till Douvrepasset,
hade solen gått ned, skymningsljuset förstärktes af skenet
från månen, som befann sig i första kvarteret, floden hade
nått sin höjdpunkt och började falla igen. Maskinens
skorsten, som höjde sig öfver båten, hade af hafsskummet
under stormen öfverdragits med ett lager af salt, som
glittrade i månljuset.
Detta påminde Gilliatt om att stormen hade vräkt
mycket både regnvatten och hafsvatten i båten, och att om
han ville ge sig af dagen därpå, han måste ösa båten läns.
Han hade, då han lämnade isterbuken för att bege sig
ut på krabbfångst, öfvertygat sig, att vattnet endast stod
sex tum i båten; med öskaret skulle han lätt få bort detta
vatten.
Då Gilliatt nu kom fram till båten, kände han sig
helt förskräckt — det var mer än två fot vatten i båten.
En fruktansvärd sak hade inträffat: båten var läck.
Den hade under Gilliatts frånvaro småningom tagit in
alltmera vatten; nedlastad som den var, var en
tillökning af aderton tum en stor fara. Ännu litet till, och
den skulle sjunka. Hade Gilliatt kommit tillbaka bara en
timme senare, skulle han antagligen endast funnit
skorstenen och masten öfver vattnet.
Icke ett ögonblick var att förlora; han måste upptäcka
läckan, stoppa den och sedan befria båten från lasten eller
åtminstone lätta den. Durandes pumpar hade gått
för: lorade vid skeppsbrottet och Gilliatt hade endast båtens
öskar att tillgå.
Framför allt söka få reda på läckan, det var det
angelägnaste.
Gilliatt tog genast itu med arbetet, utan att ens ge sig
tid att kläda på sig igen. Han kände icke längre hvarken
hunger eller köld.
Båten tog fortfarande in vatten. Lyckligtvis var det
alldeles lugnt; minsta vågsvall skulle sänkt den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
