Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Déruchette - Andra boken. Tacksamheten i full despotism - 1. Glädje omgifven af kval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395
var ett skurkstreck, Clubin satte med flit Durande på
grund för att stjäla från mig de pengar han skulle lämna
mig. Han söp Tangrouille full. Men det är en lång
historia, jag skall berätta dig den en annan gång. Jag, mitt
ärkenöt, satte blindt förtroende till Clubin. Men han
råkade fast, den skurken, han satte till lifvet på kuppen. Det
finns en Gud, ser du! Men nu, Gilliatt, järnen fort på elden,
vi ska bygga oss en ny Durande! Vi ska ge henne tjugu fot
till på längden; man bygger nu båtarna längre. Jag skall
köpa mig virke i Danzig och Bremen. Nu, då jag har
maskinen, ger man mig nog kredit; förtroendet återvänder så
småningom. »
Mess Lethierry tystnade, lyfte upp ögonen med denna
blick, som ser himmeln genom taket, och mumlade mellan
tänderna: »Det finns en Gud!»
Därpå satte han högra handens långfinger mellan de
båda ögonbrynen med nageln stödd på näsroten, ett tecken
till att en tanke i detsamma kom för honom, och fortfor:
»Det står inte att hjälpa, men för att börja allt på nytt i
stor skala, skulle inte en liten smula kontanter skadat. Ack,
om jag bara hade mina tre banksedlar, de sjuttiofemtusen
francs, som den skurken Rantaine gaf mig tillbaka och
som den skurken Clubin stal från mig igen!»
Utan att yttra ett ord tog Gilliatt ur fickan upp något,
som han lade framför honom på bordet. Det var
läderbältet, som han fört med sig från Douvreskäret. Han
rullade upp och bredde på bordet ut detta bälte, på hvars
innersida man i månskenet kunde läsa ordet Clubin, tog ur
dess ficka upp en dosa och ur dosan tre hopvikta
papperslappar, som han vek upp och räckte mess Lethierry.
Mess Lethierry undersökte de tre papperslapparna.
Det var tillräckligt ljust, för att man på dessa lappar
tydligt kunde urskilja siffertalet 1000 och ordet thousand.
Mess Lethierry tog de tre sedlarna, lade dem på bordet
bredvid hvarandra, såg på dem, såg på Gilliatt, satt ett
ögonblick som fallen från skyarna och utbröt därpå:
»Äfven detta! Men du är ju en riktig häxmästare!
Mina banknoter! Alla tre! Hvar och en på ettusen
pund! Mina sjuttiofemtusen francs! Du har då varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
