Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Déruchette - Andra boken. Tacksamheten i full despotism - 1. Glädje omgifven af kval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
pipa! Alltid samma evinnerliga melodi, det kreaturet!
Jaså, du älskar inte Déruchette! Vete tusan hvad som
går åt dig. Jag påminner mig nu mycket väl alltsammans.
Jag stod där i hörnet; Déruchette sa’: jag skall bli hans
hustru. Och hon skall bli det! — Jaså, du älskar henne inte?
Vid närmare eftertanke begriper jag ingenting af allt det
här. Antingen är du galen eller också jag. Och så står
han där och säger inte ett ord. Man har inte lof att göra
allt hvad du gjort och sedan komma och säga: jag älskar
inte Déruchette. Man visar inte folk tjänster för att göra
dem förargade. Gifter inte du dig med henne, så skall hon
dö som en gammal ungmö, det kan du lita på. Först och
främst behöfver jag dig för egen räkning, ser du. Du skall
bli Durandes befälhafvare. Jag släpper dig inte så lätt,
min gosse, ånej, jag håller dig allt fast. Och jag vill inte
höra dina dumhter längre. Släppa dig! Hvar skulle jag
finna en sjöman sådan som du? Du är min man. Men så
tala då!»
Emellertid hade hamnklockan väckt upp folket, i
huset och grannskapet. Douce och Grace hade stigit upp
och kommit in med bestört min och utan att säga ett ord.
En hop grannar, borgare, sjömän och bönder, hade skyndat
till platsen och stodo nu utanför på kajen och betraktade
med häpnad Durandes skorsten, där den reste sig ur båten,
Några, som hörde mess Lethierrys röst i salen på nedra
botten, smögo sig tysta in genom den på glänt stående
dörren. Mellan ansiktena på två af stadens skvallersystrar
stack sieur Landoys fram hufvudet; han hade den turen att
alltid vara tillstädes där, hvarest det skulle grämt honom
att icke ha fått vara med.
Den stora glädjen begär icke bättre än att ha publik.
Mess Lethierry märkte plötsligt, att han hade en skara af
åhörare omkring sig, och det hade han alls ingenting emot.
»Se, god afton, godt folk! Nå, ni ha väl hört den glada
nyheten? Den här kar’n har varit dit och hämtat hem
den. God afton, sieur Landoys. Då jag för en liten
stund sedan vaknade, fick jag se skorstenen; den var
alldeles under mitt fönster. Det fattas inte så mycket som
en nagel en gång. Man gör gravyrer öfver Napoleon;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
