Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Déruchette - Andra boken. Tacksamheten i full despotism - 1. Glädje omgifven af kval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
flera ljus bland den efterhand ökade åhörargruppen. Dessa
ljus belyste från sidan den svartklädda mannen; hans
profil af en ungdomlig hvithet och skönhet aftecknade sig med
en medaljs klarhet mot den mörka bakgrunden; han stödde
armbågen mot ett hörn i en af dörrspeglarna och lutade
pannan mot sin vänstra hand, en ställning af omedvetet
behag och som genom handens litenhet lät pannans storhet
göra sig ännu mera gällande. Det låg ett drag af ängslan
kring hans hårdt sammanpressade läppar. Han såg och
lyssnade med spänd uppmärksamhet. De närvarande, som
känt igen församlingens unga kyrkoherde, hade dragit sig
åt sidan för att lämna rum, men han hade stannat kvar
vid dörren. Det låg tvekan i hans ställning, men
beslutsamhet i hans blick. Denna blick mötte emellanåt
Déruchettes. Hvad Gilliatt beträffar, stod han, vare sig i följd
af en slump eller med afsikt, i skuggan, och man såg honom
endast mycket otydligt.
Mess Lethierry märkte först icke kyrkoherden men väl
Déruchette. Han gick till henne och kysste henne med
all den värma, som en kyss på pannan kan ha. På samma
gång sträckte han ut handen mot den dunkla vrån, där
Gilliatt stod.
»Déruchette», sade han, »du har nu blifvit rik igen,
och du ser där din man.»
Déruchette lyfte upp hufvudet och såg med
förvirrad blick bortåt den mörka vrån.
Mess Lethierry fortfor:
»Bröllopet skall genast firas, redan i morgon dag om
det låter sig göra. Vi ska skaffa oss dispens, för öfrigt
behöfs här inte så många formaliteter; domprosten gör
hvad han behagar och man är gift innan man vet ordet af.
Det är inte här som i Frankrike, där man behöfver
lysningar, kungörelser, uppskof och gud vet inte allt hvad.
Du blir hustru åt en bra karl, och en käck och duktig
sjöman därtill; jag tänkte det redan från första stunden
jag såg honom komma tillbaka från Herm med den lilla
kanonen. Nu har han kommit tillbaka från Douvreskäret
med sin och min och hela öns lycka. Det är en man, om
hvilken man en dag skall få underbara saker att berätta.
26. — Väictor Hugo. Hafvets arbetare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
