Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Déruchette - Tredje boken. Cashmere afseglar - 2. Förtviflan som talar och förtviflan som är stum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
ännu ett moln öfver det hela, men det var inte deras sak
att göra motstånd. Man låter den, som räddar en, göra
som han vill. Våra invändningar mot att återinträda i
Eden äro mycket matta. I Déruchettes hållning, där hon
stod och lätt stödde sig på Ebenezer, låg något som gjorde
gemensam sak med Gilliatts ord. Hvad beträffade det
gåtfulla i denna mans närvaro och i hans ord, som i synnerhet
hos Déruchette framkallade en förvåning af flera olika slag,
så var det endast bisaker. Denna man sade till dem:
»Gift er!s Meningen i dessa ord var klar och tydlig: om
det fanns ett ansvar, så tog han det på sig. Déruchette
hade ett dunkelt medvetande af, att han af flera skäl hade
rätt därtill. Hvad han sade om mess Lethierry, var
alldeles riktigt. Ebenezer halfhviskade tankfullt för sig själf:
»En farbror är inte en far.»
Han erfor inflytelsen af den korruption, som ligger
i en lycklig och plötslig omkastning. Prästens antagliga
betänkligheter upplöstes och försvunno i detta
kärlekskvalda hjärta.
Gilliatts röst blef kort och sträf, man tyckte sig däri
höra feberns pulsslag.
»Genast! Cashmere går om två timmar. Ni ha tid,
men inte mer än nätt och jämnt. Kom!»
Ebenezer betraktade honom uppmärksamt.
Plötsligt utropade han:
»Nu känner jag igen er, det var ni, som räddade mitt
lif!»
Gilliatt svarade:
»Ni misstar er.»
»Därnere på udden af Oxhornet. »
»Jag känner inte till det stället.»
»Samma dag jag kom hit.»
»Låt oss inte i onödan förspilla tiden.»
»Jag misstar mig inte, ni är mannen från i går afton. »
»Kanske. »
»Hvad heter ni?»
Gilliatt höjde rösten:
»Roddare, vänta oss här, vi komma strax tillbaka.
Miss, ni frågade mig nyss hur det kom till, att jag var här;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
