Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Déruchette - Tredje boken. Cashmere afseglar - 5. Den stora grafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
du Valle, steg ned igen och tog vägen till Bå de la Rue.
Houmet Paradis var öde.
Hans hus var sådant han lämnat det på morgonen,
sedan han klädt sig för att gå till S:t Pierre Port.
Ett fönster stod öppet; genom detta fönster syntes
säckpipan hänga på en spik i väggen. På bordet sågs den
lilla bibel Gilliatt fått af den då för homnom ännu okända
mannen, som icke var någon annan än Ebenezer, till bevis
på hans erkänsla.
Nyckeln satt i dörren. Gilliatt gick fram och vred
om den, låste dörren i dubbellås, stoppade nyckeln i fickan
och gick sin väg.
Han gick dock icke åt land- utan åt sjösidan.
Han tog den kortaste vägen snedt öfver trädgården,
utan att fråga efter rabatterna och grönsakslanden, dock
noga aktande sig att trampa ned sjökålen, som han
planterat, därför att Déruchette tyckte så mycket om den.
Han klef öfver muren, gick ned bland
undervattensklipporna och började följa det långa och smala band af
ref, som sträckte sig från Bå de la Rue till den väldiga’
granitobelisk, som reste sig ur vågen och som kallades
Oxhornet. Det var där Gild-Holm-’Ur var beläget.
Han klef från det ena refvet till det andra som en jätte
från bergtopp till bergtopp. Att på detta sätt klifva på
en kam af undervattensklippor är nästan som att gå på en
takås. En kvinna, som varit ute på fiske med sin ryssja
och gick barfota i de grunda vattengölarna ett stycke
därifrån men nu ämnade sig i land, skrek till honom: »Akta
er, hafvet kommer!»
Han gick vidare utan att akta på hennes varning. Då
han kom fram till den höga klippan, som längst ut på
udden höjde sina tinnar öfver hafvet, stannade han. Han
såg sig omkring. Ute på sjön syntes några förankrade båtar,
där man höll på och fiskade; emellanåt syntes på dessa båtar
någonting glittratill som silfver i solskenet; det var näten,
som drogos upp ur vattnet. Cashmere var ännu icke
på höjden af S:t Sampson; hon hade satt till stormårsseglet
och var nu mellan Herm och Jethou.
Gilliatt gick rundt klippan och kom fram till foten af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
