Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässansen och barocken i det öfriga Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RENÄSSANSEN OCH BAROCKEN I DET ÖFRIGA EUROPA. 41 I
linjigt ramverk, liksom öfver hufvud taget den raka linjen på
intet sätt undvikes. Det hela blir redigare, men ofta äfven
torrare och kyligare. På detaljernas utbildning lägger man här
större vikt än i Italien. De bli finare, skarpare. Hvad
färgskalan angår, börja de kalla färgerna, särskildt blått, komma
till heders, hvarjämte hvitt och guld förblir en älskad
sammanställning. Allegoriska hänsyftningar och en heroisk ton söker
man inlägga äfven i boningsrummens dekorering, t. o. m. i
ornamenten, en förhöjning, som ofta verkar teatralisk och
ansträngd och alltid i längden tröttande. Den reaktion, som häri
snart skulle inträda, vardt helt enkelt en naturlig följd af denna
sträfvan mot det olympiska och öfvermänskliga.
Lebruns förnämsta dekoreringsarbeten finna vi i Versailles
i denna storartade svit af praktsalar i första våningen, i hvilka
den franska monarkiens storhet och världsbehärskande makt
pompöst glorifieras.
Men vid den inflytelserike målarens sida uppstår en hel
skara dekoratörer och ornamentister, som utom i utförda för
arkitekturen afsedda dekorationsarbeten särskildt i kopparstick
gifvit oss ypperliga prof på sin fantasi och sitt skönhetssinne.
Bland dem märka vi bröderna Antoin och Jean Lepautre, den
förre hertig Filips af Orléans hofarkitekt, den senare vida
berömd genom sina raderade mönsterblad för konstslöjd och
innerdekorering, Daniel Marot, som, drifven i landsflykt, i Holland
1712 utgaf sina »Tankar till bruk för arkitekter, målare,
bildhuggare, guldsmeder, trädgårdsmästare och andra», den
förträfflige Jean Bèrain, som till utgångspunkt tog de rafaeliska
grot-teskerna, Bernard Toro och många andra. För dem alla
gemensamt är en större eller mindre anslutning till den af Lebrun
gynnade barocken.
Den Berniniska riktningen och klassicismen skulle emellertid
snart mötas i en öppen konflikt. Ar 1664 fick Leveau, som vi
sett sysselsatt med Louvrens färdigbyggande, befallning att
inställa arbetet, emedan hans förslag till den östra fasaden icke
behagade konungen, som önskade göra sitt slott till världens
skönaste byggnad. En offentlig täflan anställdes och förslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
