Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
at bära den samma. Dock tröstar jag
mig dervid, at ämnet både kan ursäkta och
upfylla de brister, I hos mig fårspörja lären.
Ty ägde jag den yppersta vältalighet:
den gåfvan at hitta uppå ord, som med deras
liflighet och styrka kunna upröra de hårdaste
och måst obekymmersamma sinnen;
hvartil skulle den i dag kunna brukas?
Andra pläga vid sådane tilfällen, som detta är,
vinlägga sig om, at gifva åt ämnet, de
omorda, mera glants, än det förtjent och
inneburit; men dermed resa de upp deras egne
årestoder snarare, än den dödas. Vår Celsii
lefnads-lopp begär ingen annan prydnad, än
des dygder honom tillägga: ingen större
konst at utföras, än en enfaldig och sanfärdig
berättelse medgifver. Största konsten jag
uti min afsigt, at trösta Eder, skulle hafva
af nöden, vore, at dölja rätta grunderne til
de nitiske gerningar, hvarmed hans lefnad
är zirad; men sådant blefve åfven så fåfängt,
som stridande med det billiga beröm, Vår
Celsius tilkommer, och sjelfva afvunden
honom nu mera icke förneka skulle.
Huru trösteligit vore det, at se dem, vi
älska och högt akta, nalkas til yppersta
målet af månniskans lifslängd, kunna göra
länge godt uti Samfundet och oss den hugnad, at
hafva småningom vant oss til deras hädanfärd?
Huru bedröfveligit är det deremot, at
se dem under lika öde med blomstren på marken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
