Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
VIII.
Min lilla dotter och jag funno en gång på en landsväg
en hästsko, som hon tog upp och trädde på armen.
“Hvad skall du göra med den?“ frågade jag.
“Jag skall gömma den till dess jag möter en riktigt
fattig häst, som inte har några skor.“
Jag hade förut aldrig kommit att tänka på, att det fin-
nes rika hästar och fattiga hästar och hästar, som hvarken
äro fattiga eller rika. Här i Konstantinopel har jag lärt
mig, att det också finnas fattiga hundar, riktigt utfattiga.
Om det på det hela taget gifves en lefvande varelse,
som icke äger en sten att luta sitt hufvud emot, så är det han,
ty hvar han lägger sig, ligger han i vägen; hvarje ögonblick
riskerar han att känna hjulet af en vagn eller klacken af en
sko öfver sin hals.
Jag har nu efter några månader lyckats formera bekant-
skap med flere medlemmar af härvarande hundproletariat,
och först och sist vill jag tillstå, att intrycket är mycket
sympatiskt.
I de skilda stadsdelarne äro hundarne af olika sam-
hällsställning. Aristokraten är Pérahunden; han bor i den
europeiska stadsdelen och är välföddare men mera skygg.
I denna stadsdel vistas ju och bo en massa greker och dessa
förena med sina öfriga motbjudande egenskaper äfven den
af grymhet mot djur, men å andra sidan är köksaffallet här
bättre, och det är ju alltid en tröst i tillvaron för mina fyr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
