Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
— Han bär det nog med lugn; oroa er då inte! När
såg ni honom senast?
— I torsdags; jag var där med vinterlakanen. Och
så fick han varma strumpor. Det börjar ju bli kallt, till-
lade hon öfvertygande.
Saken är den, att då salig Jensen var död och be-
grafven och redan under ett år väntat på uppståndelsen,
skulle händelsevis ett nytt dräneringsrör dragas genom kyrko-
gården och det just genom den plats, där Jensen låg. Än-
kan anmodades då att flytta grafven. Hon lät gräfva upp
den och det befanns, att kistan var så godt som oskadad,
ehuru grafven var full med vatten. Det var ett styft arbete
att få kistan in i grafkoret, ty liket måtte hafva simmat.
Det hade varit ett påkostande ögonblick för fru Jensen
att se kistan, som hon för ett år sedan haft så svårt att
skiljas ifrån, lerig och våt komma åter upp i dagsljuset.
Men icke förty skaffade hon sig nyckeln till grafkoret och
med hjälp af vaktmästaren fick hon locket afskrufvadt.
När hon blef ensam, öppnade hon kistan. Heliga ma-
donna! Där låg Jensen som om han sof. Men nytt natt-
linne behöfde han, och så skyndade hon hem och hämtade
ur byrån. Då hon lyfte honom för att ömsa, föll hans ena
arm om hennes hals och hon förstod att han ville smeka
henne.
Jensen fick en murad graf och en torr kista med häng-
lås. Litet emellan besöker hon honom och förvissar sig
om att han har det bra. Personer, som gått förbi säga
sig ha hört hennes röst, när hon timtals därnere språkat
med den döde.
— Och är det inte ett under, frågar hon alltid, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
