Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
made sig — karavanen, som kalifen en gång om året sän-
der med skänker till Mekka.
Vi kunna mellan träden endast skymta huru den lång-
samt företrädd af musik skrider ut genom porten, vi kunna
öfver mängdens hufvud se kamelernas pucklar och fjäder-
buskarne på deras baldakiner guppa upp och ned, men vi
dröja kvar på vår reserverade plats, ty vi veta att tåget skall
vända och komma alldeles bredvid oss.
Och det kommer. Först militär med musik, så en af-
delning barfotade arabiska fäktare. Högt öfver sina hufvud
bära de sin scheik, som stöder sig på höga röda stänger
af två mans höjd.
Vi veta att sultanen sitter i fönstret bakom oss i för-
sta våningen; vi kunna icke se honom, men på de djupa
bugningarne nedanför oss och militärens honnörer kunna vi
märka det. Nu måste han hafva gjort ett tecken, ty kara-
vanen stannar plötsligt och dess förtrupp bildar framför oss
en halfcirkel.
Två af araberna springa fram. Sina öfverkläder hafva
de kastat och stå nu halfnakna. Man räcker dem hvar sitt
kort svärd och en liten rund sköld. De salutera ödmjukt
själfhärskaren bakom oss (Morituri te salutant!) och hugga
så löst på hvarandra. Hur skild är icke denna fäktning mot
européernas lugna, tunga konst. Som vilda pantrar störta
de mot hvarandra, göra språng i luften och krypa därpå
tillsammans som bollar. Hvarje hugg fångas i ett doft klin-
gande af motståndarens kopparsköld. En misslyckad parad
och ett människohufvud skulle rulla framför våra fötter.
Sultanen måste åter hafva gjort ett tecken, ty plötsligt
höra de upp, buga sig till jorden och försvinna baklänges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
