- Project Runeberg -  Under halfmånen /
82

(1906) [MARC] Author: Birger Mörner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

tyst öfverenskommelse med någon af bärarne, som villigt
lämnade plats för att därefter återgå till sin sysselsättning
eller återtaga sin afbrutna vandring. Så hastigt och med
sådan precision gingo ombytena, att kistan tycktes sväfva
i luften. Tåget gick i riktning mot Adrianopelporten; det
var tydligt, att färden gällde de stora grafplatserna vid Eyub.

Vi kastade oss upp i en vagn och följde efter. Tåget
gled med samma hastiga fart som förut ut genom porten
och tog af till höger. Där delade det sig i tvenne. Vi
följde på måfå den afdelning, som tog af till vänster. Ifrån
att i sin helhet hafva räknat ett femtiotal deltagare, min-
skades det allt längre vi kommo frän staden; till slut bestod
det endast af ett tjugotal personer. Sist gingo tvenne mollor
hand i hand. Den ene var en högrest kämpagestalt med
öppna och rena anletsdrag; han var klädd i en kamelbrun
lifrock med kapuschong, som hängde långt ned på ryggen;
den andre var en liten gubbe i fotsid kaftan, sydd af ett
hvitt med rosagirlander broderadt bomullstyg. Han såg fattig
och betryckt ut, och hufvudet med sitt fårade och slätrakade
ansikte var sänkt.

Nu slog processionen af från vägen och in mellan cy-
presserna. Tåget stannade och kistan nedsattes på marken.
De granna dukarne togos af och vecklades tillsammans;
locket öppnades, och det i ett hvitt lakan invecklade liket
lyftes upp. Vid grafvens öppning, som på något afstånd
icke tycktes större än en brunnslucka, ställde sig den hög-
resta mollan, som vi nyss observerat; han tycktes föra hög-
sta kommandot. Vi sökte komma närmare, och då föll hans
blick på oss. 1 stället för att visa oss bort, som vi väntat,
vinkade han oss närmare med en gest, värdig en furste eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:51:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halfmanen/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free