Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När du i parken pröfvar första stegen,
stå blomstren bugande i rad längs vägen.
I träldom spira örterna på tegen.
Den själ, som dåsat under djurets panna
som musslan sofver i sitt trånga skal,
går världen rundt och hämtar hem det sanna
till mänskopannans rymligt hvälfda sal.
Men tag, min son, ett råd så godt som två.
Det främsta blir dock aldrig att förklara,
ej att vid sidan sitta och se på,
men lifvets största bud är: Du skall vara.» —
Professorn hade, och det var hans tur,
svagt bröst och räntebärande kuponger.
Han gaf på båten lugnt sin professur
och satte bo med små rococo-ur,
statyer, bokskåp, taflor och chäslonger.
Men smek och kyssar följdes snart af ånger.
Hans hustru älskade att lefva godt,
ha ekipage och sitta på teater.
Ur marken växte kurtisörer brådt.
Hon tog sig snart en Messalinas later,
och han var skeptiker men hon bigott.
Då lyfte han en dag från spiselkanten
sitt ekschatull och höjde utan bry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
