Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hans Alienus bevistar mässan samt åker till en bagarbod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagar i jämvikt och outsäglig glädje. Från ett
melankoliskt barndomshem gick han ut i världen
och stannade fri och själfständig, utan fosterland,
utan öfverhet, utan vänner, utan något som helst
band i en solig klassisk bygd, där intet nordiskt
gråväder spridde sitt svårmod. Han njöt dock ej
lifvet som ett själlöst djur eller en liderlig
vällusting. Han drack sig ej rusig, åt sig ej
öfvermätt. Han läste, han tjänstgjorde vid påfliga
biblioteket för att lättare spåra upp den urmodiga
litteratur, som intresserade honom, han spelade fiol
och han trifdes i storslagen enslighet. Hans hus
var ljust och stilla som ett kapell, helgadt åt
landtlifvets gudar. Han var lyckans och glädjens
öfverstepräst. Det var hans stolthet, hans fåfänga, om
man så vill, att vara lycklig. Han var lyckans
söndagsbarn.
Sedan prästen med det oföränderliga
småleendet aflägsnat sig, befriade sig Jason från sin
soutane och sin veckade skjorta i ett tämligen
kyligt afklädningsrum samt ledsagade Hans
Alienus utför trapporna till det långa, snörräta galleri,
som ledde till Bronsporten.
Grupper af herrar och damer kommo eller
gingo, och ekot lekte med ljudet af deras röster.
Långt på afstånd i galleriet, hvilket skenbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
