Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hans Alienus bevistar mässan samt åker till en bagarbod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
färglösa, ögonen undvikande och stilla. Hennes
nedvikna krage bars tydligen ej för allra första gången,
och på den bara handlofven, kring hvilken den
enkla stenkolsormen glidit ned, hade hon en gul
fläck som af någon färg eller syra. Klädningslifvet
var på sina ställen blankt i sömmarna och slöjan
skiftade af ålder redan något i grågrönt.
När Betty genom sin höjda pincenez upptäckte
Hans Alienus och Jason, började hon skratta, men
ljudlöst och kyligt. Jason satte vid hvart steg en
egendomlig knyck åt vänster, så att hon kom att
tänka på en haltande klocka. Men det var dock
icke så mycket åt honom hon skrattade, som åt
Hans Alienus. Var han klok? Han hade
verkligen tagit henne på orden och »skurit af byxorna
vid knäna» samt kom i svarta strumpor och skor. Han
bar en låg mjuk filthatt och en kort rundskuren
jacka, hvars laxfärgade foder slog upp.
— Vet ni af, att ni ser högkomisk ut i den
där kostymen ! — började genast Betty på bruten,
men mönstergill italienska.
Då Hans Alienus hälsande de båda
italienskorna icke genast fick svaret färdigt, fortsatte
Betty att kasta handsken.
— Hans Alienus tycks just inte vara vid sitt
allra artigaste lynne i dag. Så är det, när man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
