Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hans Alienus bevistar mässan samt åker till en bagarbod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den frustande strålen i höjden, liksom den unga
människan i den första kärlekens blomstermånad,
ett ögonblick speglande allt hvad lifvet har
färgfullt och ljust, svingar sig upp mot en solhimmels
höjd, som aldrig kan nås, för att sammanstörtande
snart åter försvinna i den mull, ur hvilken hon
framgått.
Hans Alienus stannade och höjde lekfullt
hotande mjölskopan öfver hennes hufvud. Hon gömde
ännu ifrigare ansiktet under sina händer, men höll
alltid fingrarna tillräckligt vidt i sär för att kunna
se mellan dem. Händerna räckte ej till att skyla
underläppen och hakan, och det syntes hur hon
skrattade. Med ens lät hon händerna sjunka och
rätade upp sig som om hon ledsnat vid att skämta,
samt förklarade i småförståndig ton, att han skulle
gifva henne skopan.
Lyda! Han var världens mest fria och
själfregerande människa, och det hade ännu aldrig
händt honom, att han lydt en befallning. Nej, hon
skulle få vänta, skulle hon, medan han döpte henne
i mjöl. Han skulle gifva henne ett nytt namn i
dopet.
Nå, i så fall finge hon väl visa, att hon kunde
springa.
Hon kastade slöjan kring ansiktet och gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
