Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En löftesafton under hvilken ingen håller sitt löfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon alldeles icke vore af socker utan mycket väl
tålde vid vatten. För öfrigt var det ju bara några
steg hem till Almerinis, Giggias föräldrar.
Betty ville gifva ett godt föredöme och begaf
sig lugnt ut i regnet.
Jason flöjtade och käxade som en gammal
gumma. Biträdd af honom gjorde Hans Alienus
upp räkningen med bagaren, hvilken fick en
särskild liten handtryckning för den oreda som
tillställts i hans bod. De lyckades också stämma
bagaren så till sin fördel, att han lånade dem ett
ofantligt gräsgrönt paraply med mässingskrycka.
Snart voro de ute i ovädret.
Hans Alienus, som höll paraplyet i sin ena
hand och Giovannis hatt i den andra, hade Jason
tätt bakom sig och de båda italienskorna vid hvar
sin arm. Bättre kunde han ej hafva det, och han
gick så långsamt som möjligt, men han visste ej
rätt, hvilken af flickorna han i detta ögonblick
tyckte mest om. Han hade redan från första
dagen fattat tycke för båda — och hvarför skulle
han nödvändigt föredraga den ena? Att lefva lycklig
var tills vidare hans mål, och han kände sig lycklig
i deras sällskap. Först nu då han märkte, att i
synnerhet Giggia stödde sig mycket tungt på hans
arm, drogo sig också hans känslor allt bestämdare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
