Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En löftesafton under hvilken ingen håller sitt löfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alienus. Men vänta litet. Jag kan icke med att se dig
i den mörka moderna dräkten. Jag har inne i mitt
skåp den pilgrimskåpa, som min morfar bar då
han vallfärdade till den heliga grafven. Den är
icke af brunt utan af hvitt kläde. Den skall du
ha om axlarna, och hvar löftesafton skall den sedan
bäras af den som har ordet.
Han gick ur rummet, men varsamt och
försiktigt för att icke väcka Jason, som fortfarande
sof ute i salen, och när han kom igen, svepte han
kåpan om Hans Alienus och ledde honom med en
viss högtidlighet till den förgyllda stolen, på
hvilken denne satte sig.
— Nu begynna vi från begynnelsen, Hans
Alienus, — sade italienaren och ritade med fingret en
vid ring i luften. — Kan du se någon mening i
det hela?
— I hvad, menar du?
— I lifvet. Några säga: Vårt lif är en kamp
om att vara till.
— Att vara till är ensamt för sig ej större
lycka än att icke vara och kan därför ej locka
till lif. Lif är handling, och handling förutsätter
önskan.
— Då är lifvet ett krig om födan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
