Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En löftesafton under hvilken ingen håller sitt löfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, sådant där förstår du dig på, Jason.
— Almerini gick mot dörren och hviskade
hastigt till Hans Alienus, som stannat lutad mot
spiseln:
— Han blir foglig som ett barn, stackarn,
bara man får i honom litet. Ibland kan han efter
ett par glas bli alldeles blå, så att jag får ta ut
honom i köket och sticka en fjäder i halsen på
honom för att han skall göra sig af med giftet
och komma på fötterna igen.
Hans Alienus svarade högt:
— När du gått ut, måste jag säga till Jason:
den här karlen, som nu gick ut genom dörren, är
i alla fall ett kräk.
Almerini brusade upp, och ådran reste sig i
pannan.
— Hvad menar du?
— Tänk efter själf.
— Jag skall lätt öfvertyga dig om, att du
misstagit dig. Flickor! — Almerini gläntade på
dörren och stack ut hufvudet. — Säg åt mamma,
att vi stanna här inne och kalasa i afton. Om ni
hålla er i ordning i morgon tidigt, följa vi med
Hans Alienus på en utflykt till landet.
Därefter läste Almerini dörren och återvände
till bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
