Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den moderna anden och den helige faderns nåd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att anteckna. När han icke kunde sofva om natten,
steg han upp för att gå af och an, och han klädde
sig beständigt under häftigt gående. Han kunde
icke tänka, då han satt.
När han nu hade lagt pennan åt sidan, gick
han en stund och läste i en bok, men än mer
misslynt ställde han till sist också denna från sig
bland de andra böckerna på golfvet.
— Samtiden listar sig öfver mig i allt detta
bokgöra, — tänkte han. — Men jag har begynt
att låta narra mig till nyfikenhet, och jag kan icke
längre förmå mig att helt kort skjuta allt åt sidan.
Han steg upp och ropade Giuseppe, men en
smula tvärt och retligt. Det märkte han genast
själf och skyndade att återupprepa kallelsen med
vänligt och kamratlikt tonfall och i form af en
förfrågan, om Giuseppe hade tid att komma in ett
ögonblick. Intet hårdt ord skulle falla i hans hus,
intet missnöje förfula ansiktena.
Giuseppe, som hade sot under tumnageln,
liknade med sin hvita hud, sina svarta mustascher
och sin fetma tenoren vid en italiensk
landsortsteater. Han bar en svart sidenjacka samt likt
Hans Alienus en hvit toppmössa, husets hofdräkt.
Han stack aldrig under bordet med sin tillgifvenhet
för sin undfallande, nästan ödmjuke herre, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
