Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hans Alienus blir åter enstöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick förra gången i kyrkan. — Men vänta nu och
hör på. Jag har också en annan öfverraskning.
Den kan du inte gissa. Eller kan du? Jo, vet
du, i går gjorde jag ett slags pepparmyntspastiljer,
som jag gömt för din räkning i en glasburk. Är
du inte nyfiken känna, hur de smaka?
— Jo visst är jag det — men — jag råkade
af misstag få höra ditt och prästens samtal nyss.
— Vi sade ju ingenting farligt.
— Enstöringen går och inbillar sig vara värl-
dens medelpunkt nära nog. Så får han höra ett
par främmande människor säga likgiltigt: Hvad för-
drifver den där enstöringen egentligen tiden med?
Då får han med ens klart för sig, hur likgiltig
han är, hur öfverflödig han är, hur han ingen-
ting är.
— Hvad du ser allt i svart i dag. Du har
blifvit så allvarlig, så förändrad på sista tiden,
att jag knappt känner igen dig. Vill du ha pa-
stiljerna nu?
— Tack, vi kunna ju vänta litet. — Jag börjar
fatta misstro till mig själf. Hvad är jag egentligen?
En ungherre, som vill lefva i glad ro. Fordom
kallades en sådan önskan vis, men nutiden smyger
sig öfver mig och rifver i mina tankar. Och ändå
ämnar jag ieke gifva mig fången, fast nutiden ropar
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
