Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hans Alienus blir åter enstöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och just nu passar det dig ännu bättre,
för nu är du verkligen en annan tillhörig.
Hon pekade på sig själf med en blandning af
odygdig uppsluppenhet och ömhet samt satte sig
på bordskanten. Hon böjde sig en smula framåt
och plockade bland tygblommorna. Därefter såg
hon upp med klar och öppen blick samt frågade
oöfverlagdt och naturligt:
— När har du tänkt, att vi skulle gifta oss?
Han luktade på en gul sammetsros, som in-
gen lukt ägde. Spisens rasslande glödhög började
svartna, och Giggia tände två stearinljus, som
stodo på bordet.
Han hade lefvat bland sina latinska lexikon,
lustvandrat med Quintus Horatius Flaccus och
gjort digra anteckningar om den förkristna musiken,
hvilken lät sina toner höras i Hellas’ och Asiens
tempel. Han hade nästan glömt, att det fanns
något, som kallades äktenskap. Minnen döko upp,
och i sin inbillning återsåg han en eller annan
familjefader, som i en trång och gråmulen stads
backar och med en lätt anstrykning af bekymrad
borgare, ledsagade ett flyttlass, rågadt med gamla
soffor, stolar, sängbottnar och spegelbord. Hans
motvilja för möbler i allmänhet och smak för tomma
eller åtminstone tämligen tomma rum, bidrog sär-
4 134
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
