Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hans Alienus blir åter enstöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISTiTii
xxxa.xx, XAjXjXj XJ.KSX.JL IjVllVV XJXXX LSKJ XJX XXXXKAKS IXKSlX XXX KJ K*.
bar fot trampat på en glasskärfva.
— Hvad är det? — frågade han.
— Såg du inte ansiktet?
Han vände sig mot det mörka och immiga
fönstrets små rutor, mot hvilka hon pekade. Han
visste, att om någon klättrade upp på husets sten-
fot, skulle hufvudet kanske nå fönstret, men han
förmodade, att hon misstog sig.
— Jag trodde nästan, — fortfor hon skrämdt,
— att han skulle lista sig efter. Han bevakar
mig hvar jag går. Han kommer nog ingenting
att säga, stackarn; men hvad skall han tro?
Båda sågo mot fönstret, och efter ett ögon-
blick rörde sig något utanför imman. Hans Alienus
såg otydligt en hvit panna och två små dåsiga
kvittenögon.
Utan att besinna sig kastade han vedträt rätt
ut genom rutan.
Den sprang sönder klingande, och en fuktig
pust af kvällsluften slog in, men utanför var allt
svart och stilla.
— Jag måste gå nu genast, — mumlade hon.
— Nej, följ mig icke. Jag ville ställa allt till det
bästa. Och nu ...
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
