Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hans Alienus blir åter enstöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där bakom kullkastade altaren besynnerliga sten-
gudar sofvo i förgätenhet eller där jonier och py-
thagoreer ännu tvistade om luft och vatten. —
jag är din tanke, — hviskade hans följeslagarinna,
— men glöm det, om du ej i förtid vill bryta min
makt. — Därmed förde hon honom beständigt vidare
och en afton befunno de sig inne bland nutida
fynd, bland fossila skelett och förstorade vatten-
droppar. och hon tvingade honom, medan hon
pekade ut i nattrymden, att lära sig långa siffertal.
— Hvart för du mig? — mumlade han. — Jag är
icke mer nyfiken på hur många mil som skilja
jorden och solen än på hur många svllar, som
ligga i järnvägen mellan Lerbäck och Askersund.
Hvarför tynga min hjärna med allt detta skräp?
Men hon skrattade och ökade endast sina steg,
och då märkte han, att hon smugit klofvar om
hans händer och tvingade honom att följa ännu
om natten, när han dignade af trötthet och öfver-
ansträngning, att han blifvit sin egen tankes vilje-
lösa träl.
Plågad och oroad af sitt öde, kastade han sig
öfver filosofiska studier. Steg för steg följde han
tänkarne fram mot nutiden, men han blef inga-
lunda djupast öfvertygad af den grupp, som pekade
tillbaka på Locke och Aristoteles, ty hans eget lynne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
