Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hans Alienus blir åter enstöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
jagade sommarens fläktar en gnagande hemlängtan
till den nordliga bygd, där det var möjligt att äga
hela landskapet, så långt ögat såg, och påtrycka
det sin prägel. Han led af att gatan under fönst-
ret icke var hans, att han icke hade något att säga
öfver kvarteret framför honom, att Rom var i
andras händer. Han missunnade påfven hans bo-
stad och samlingar. FIan afundades prinsarnes
palatser och oerhörda tillgångar, plågad af torftig-
heten i sitt eget, utvändigt spruckna och nedrökta
kyffe. Han såg i inbillningen ett hus med öppet
antikt atrium, där han under molnlös himmel, af-
stängd från världen, i sällskap med springvattnet
och sina förklaringar kunde framlefva år efter år.
Nutidens borgerliga furstar och rikemän förstodo
icke sin bestämmelse, icke sin plikt, icke det som
ensamt berättigade deras tillvaro. Cæsarerne hade
förstått det, då de läto skönhetsdriften springa i
blomma i deras egen person. Världen hade fröjdat
sig åt skådespelet samt därmed lärt sig att se Iif-
vets önskan i ögat.
Allt hvad han kunde göra var att köpa några
höga armstakar af venetianskt glas samt japanska
broderier, hvilka efter några dagar åter misshagade
honom. Lampan på skrifbordet hade genom sin
pösande fulhet, länge varit honom en nagel i ögat,
156
-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
