Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hans Alienus blir åter enstöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
î.
f
aftnarna besöka teatern, men Den Gamla Heliga
hade listigt fogat så, att han smak var olik ögon-
blickets.
— Versen, — tänkte han, medan han var på
väg till teatern, — verkar hvad rytmen angår med
samma sinnliga medel som musiken. Kalla versen
föråldrad är detsamma som att säga: Vi ha vuxit
från musik. — Versen förhåller sig i öfrigt till
prosan ungefär som den stränga frescomålningen
till målningen på duk. Versen är en konst för
män och prosan en konst för glasögonsormar.
Lyktorna flämtade förbi, och vagnarna bull-
rade, men han såg och hörde endast sina tankar.
— Romantiken var på rätta vägen, ty den
hade syn på inbillningens betydelse, men därför
att den hade djupare rötter i trötthet och mörker
än i skönhetsdrift, blef den ej det klara källsprång
som den kunnat. Vi rycka på axlarna åt inbill-
ningens drakar, men så komma en vacker dag de
trodda naturforskarne och visa, att just. sådana
drakar verkligen funnits till på vår egen förstånds-
mässiga jord. Efter som inbillningens drakar väl
svårligen kunna fattas som blott och bart en håg-
komst, ligger ju redan här den förmodan nära, att
inbillning och verklighet till sist bygga efter syskon-
lagar, att inbillningen är en rörligare verklighet, en
4-
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
