Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ett fornfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f
och sjöfarare. Vid tiden för solnedgången kunde
man ofta se honom gå gatan fram med sina blän-
kande glasögon, och numer en smula framåtlutad
af innesittande samt omgifven af sina många gat-
pojkar. Ibland tycktes de blifva ganska närgångna
samt till och med skratta honom midt upp i an-
siktet, och då föllo i hettan både hugg och slag,
men han var allt för road af deras illmariga fyn-
dighet och lustiga munterhet att låta försoningen
vänta på sig mer än högst fem eller tio minuter.
Dessa förströelser voro hans enda.
Om aftnarna brukade Giuseppe komma in till
honom och deklamera patriotiska verser, men hur
det vardt, länkade denne slutligen samspråket där-
hän, att det blef tal om husgeråd och dylikt. I köket
stodo ju tjugu tombuteljer sedan den tid, då Hans
Alienus ännu drack vin. De kunde säljas för tjugu
eentimer stycket, och så funnos tre pannor, vidare
bordet, stolen, madrassen, myggtältet och en hop
andra småsaker. Hvart skulle detta taga vägen,
om Hans Alienus en gång flyttade?
— Det får Giuseppe, — svarade Hans Alienus
regelbundet.
Giuseppe tackade aldrig och visade sig icke
på något sätt glad häröfver, utan svarade alltid
därmed, att han i stället började tala om giftermål.
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
