Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ett fornfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
î
Hon skrattade halfhögt och såg ned på sko-
spetsarna.
— Allt sedan den gången, — sade hon, —
har han blifvit din fiende och visar en besynnerlig
lust att liksom vaka öfver oss, flickor. Han har
berättat mig, att Giggia och du ... att. .. Han ser
allt och vet allt — och berättar allt.
-— Aha, på det viset. Nu tror jag att jag
förstår.
— Sedan har jag själf talat med Giggia. Hon
känner sig nog lycklig, men hon har ett ifrigt och
hetsigt lynne, som du vet, och hon fattar inte,
hvarför du blifvit osynlig.
Hans Alienus fortsatte att lägga luntorna på
hyllorna i den ordning, som upptecknats med blyerts
på ett papper, hvilket han höll i handen. Då den
sista packen kommit på sin rätta plats, tillslöt han
skåpet, men då han alltjämt undvek att svara,
betraktade hon honom stickande skarpt och ytt-
rade:
— Kanske du ännu mindre vill att jag talar
om Elena? \
Ånyo rodnade han men såg henne styft i
ögonen. Hennes röst blef tunn och hvass.
— När man vill vara, när man vill skapa sig
själf till en urtyp af dygden, är det plågsamt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
