Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Fader Paviani slår nya trådar i väfven samt bugar sig i stället för alt uttala ett visst opassande ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kristna lära sått för en ny och ännu längre som-
mar. Detta första stora tidsskede står nu i sin
oktober, och världsskymningen bryter in. Men
mörkret skall falla än djupare, endast upplyst af
elden i ruinerna. Brandskenet från våra städers
yppersta kvarter skall sträcka sig milsvidt inåt
land. Den dagen kan vara nära eller vänta långt
bortom ofödda släktled, men jag vet att den kom-
mer, att eldskenet en gång skall färga gräset, under
hvilket mina ben hvila. Då sammanstörtar den
kultur, i hvars sköte jag sett lifvet och i hvars
hägn min farfars far och min farfars mor en gång
drömde sin första kärleksdröm och åkallande sin
Gud insomnade på sotbädden. När jag ser mossa
växa öfver denna kultur, som dock varit så rik
på möjligheter och ännu i sitt förfall skänkt mitt
korta lif så många stunder, hvilka med stilla stjär-
nors glans betrakta mig ur det förflutna, fattar
mig samma vemod som vid afskedet från en bostad,
där jag lefvat lycklig, och midt i förstörelsen vak-
nar en åtrå att bekransa det, som går under.
Han hade stannat vid spisen med de knäppta
händerna stödda på stolens träkarm. Hans röst
darrade, och ljuset från brasan föll genom hans
yfviga hvitsprängda hår och glittrade i ringarna
på hans tunna fingrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
