Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Fader Paviani slår nya trådar i väfven samt bugar sig i stället för alt uttala ett visst opassande ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
ligt och naturligt som annars. Tyst för mig själf
försökte jag att säga det med olika tonvikt, och
då gick det nog lätt, men jag visste, att så snart
jag verkligen komme att uttala det, skulle det
höras på ett helt annat sätt. För att ieke låta
hvarann märka att vi voro vakna, lågo vi sedan
alldeles stilla och orörliga, men jag förstod ganska
väl, att hon låg och stirrade i mörkret som jag.
Tänk du, om hon börjat misstänka något!
— Det vore kanske det bästa.
— Då jag somnade, drömde jag, att jag satt
midt på golfvet, men båda mina armar hängde
förlamade i knät och Giggia låg lutad öfver säng-
kanten och såg på mig. Hon pekade mot taket,
och där brunno blå glaslampor i en oändlig rad
långt in i mörkret. Men de blefvo allt mindre
och mindre och krympte till små kulor, som upp-
trädda på en snodd, drogos allt stramare och
stramare om min hals. Då kände jag, att jag
måste skrika, men mindes, att om jag gjorde det,
skulle hon höra det och fråga, hvarför jag jämrade
Nu måste jag vakna, tänkte jag, och gjorde det
också, men fick sedan knappast en blund. — Jag
ryser för den natt, som kommer.
Hon kramade näsduken häftigt mellan fing-
rarna, medan hon talade, och hvad hon sade upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
