Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Fader Paviani slår nya trådar i väfven samt bugar sig i stället för alt uttala ett visst opassande ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vagn, på hvilken jag själf rolöst dragés framåt.
Hvar morgon tänker jag: Måtte dagen gå fort! Och
går den för långsamt, blir jag missbelåten. Om
hösten längtar jag till våren och om våren till
sommaren. Beständigt längtar jag framåt, men
mot hvad? Är det mot den dag, då jag sjunker
hop till en motbjudande massa, då till och med
mina närmaste bli rädda för mig, då jag skall
bäras bort i en lår och gräfvas ned utanför staden
på en plats, där ingen törs gå förbi sedan det
blifvit mörkt? Där skall jag sedan ligga till evig tid.
Fläckarna på hans kinder fingo djupare färg,
och han tog ett par steg framåt alltjämt med
korsade armar.
— När den döde så har varit borta tio eller
tjugu år, förlorar han hemskheten och blir helt
enkelt något likgiltigt. Om några minnas honom
och hans gammalmodiga kostym och sätt, tala de
smågycklande om honom, när de sitta vid brasan,
och han, den döde, som dock genomkämpat ett
Iif liksom de, blir föremål för munterhet och gyckel.
Almerini försökte taga fast i Elenas arm, men
hon drog sig undan honom rundt bordet.
— Kan jag aldrig få vara i fred?
— Lifvet är kort, mitt barn. Om ett par år
är du trettio, och då är lifvet förbi. Hellre vara
•f
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
