Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Fader Paviani slår nya trådar i väfven samt bugar sig i stället för alt uttala ett visst opassande ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 4
människa. Hvad jag menar, får IilIan först veta
i morgon. Det blir en stor och oväntad öfverrask-
ning för er alla. Men en sak tänkte jag tala med
lillan om redan nu i afton.
Han satt med armbågarna stödda på karmen
och händerna knäppta öfver bröstet, och allt emel-
lanåt vände han ansiktet mot det närmsta ljuset
och stirrade stelt i lågan.
— Du är fattig, och det är jag också, men
när jag en gång får mitt arf, kan det bli annor-
lunda. Du bör tänka på att bli försörjd och komma
ifrån din beroende ställning, och du vet, att jag
alltid hållit af dig. Diavolo! Om jag hållit af dig!
— Därför frågar jag dig, Elena, om jag inte kan
få säga godnatt med det hoppet, att du en gång
framdeles skall bli för mig, hvad Elisabetta varit.
Men du kommer att få vänta en tid, det förbe-
reder jag dig på, för först och främst vill jag bli
en ny människa. Nå, hvad svarar du mig nu?
— Kanhända! — sade hon utan ett ögonblicks
betänkande, som om hon sedan långt tillbaka varit
beredd att få denna fråga och redan vägt och
pröfvat den och tvungit sig att besinna sin hjälp-
lösa fattigdom, sin förödmjukande ställning i en
annans hus. — Tala bara inte mer om saken i
dag. Inte i afton. Utan låt mig gå nu.
4 220
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
